Allt händer av en anledning
Tänk om. Vad ifall jag hade gjort så. Vad ifall det inte hade hänt. Om jag inte hade gjort si eller så. Hur hade då saker ändrats och hur hade allt blivit?
Ibland så önskar man att livet var som en film. Att jag kan spola fram och tillbaka, pausa de ögonblick jag önskar varade längre eller kunna se min favoritscen spelas om och om igen. Nu är inte livet precis så, men jag kan ändå se vissa likheter.
När du sätter igång en film så har du chansen till att göra allt det ovanstående. Men hur mycket man än fipplar med filmen, så kommer fortfarande hela filmen att spelas. Även de delarna man helst skulle vilja radera. Du kan omöjligt spola tillbaka och omregissera den delen och förvänta dig ett lyckligare slut. Det är inte så det fungerar. Det enda sättet att undvika dessa är genom att hoppa till nästa scen eller att stänga av filmen. Men hur ska man veta vad man har missat om man hoppar över en scen? Och du vill väl veta vad som händer den resterande delen av filmen? Man kan väl inte ge upp se enkelt. För hur ska det någonsin kunna bli din favoritfilm om du inte sett allt den har att erbjuda. De där fina små replikerna som inte kommer förens vid slutet, som man har väntat på alldeles för länge, men när de väl kommer är de fortfarande lika fina.
I riktiga livet finns det foton, musik, meddelanden etc, som pausar tiden och tar oss tillbaka till några av våra favoritscener. Minnen från specifika händelser registreras i vår hjärna och på bilderna, och de ögonblicken kan omöjligt raderas eller omregisseras. Det som har hänt, har hänt och det är vi själva som bestämmer vare sig vi vill minnas eller inte. Vad jag tror är att allt händer av en anledning. Vissa saker kan vara svåra att förstå och saker kan komma som en chock, men kan ändå vara för det bästa. Små saker som inte stämde in med manuset, som var tvungen att tas bort. Man märker alltid inte av det själv, utan det är ett arbete för de profesionella att se för att få ut det man önskar av det. För tänk om vi själva var ansvariga och kunde ändra saker hur som helst. Då kanske inte slutet skulle bli lika lyckligt som det till en början var menat att bli. Med tur hade det kanske till och med hade blivit bättre. Det finns inget vi vet om framtiden eller vad som kunde ha varit. Det vi vet är att vi kan bara fortsätta leva precis som vanligt och ta saker och konsekvenser som de kommer. Linjerna i din handflata fanns redan vid födseln.
Tänk om. Tänk rätt.
