Sforsberg

Jag ahr tagit min blogg ett steg längre. Från och med nu hittar ni mig här.
Alltså; www.metrobloggen.se/sforsberg

Hur märks det att det är lördagkväll när amn är hemma och tar det lugnt?
Jo, men har en miljard missade samtal och sms man fått under natten.

Frågan är dock vad fan jag gör uppe nu. Och det minna vänner ska jag be att få tala om för er; jag är nyfiken.
När jag vaknade nu av att kylskåpet började låte som en motorsåg, såg jag på mobilen att jag hade 3 missade samtal från diverse nummer. Nummer jag inte hade inlaggt. Alltså var jag tvungen att kolla upp dessa nummer.
Och idag, idag kommer jag gå in till 3 butiken och be om ett nytt SIM-kort så jag kan få ett nummer så jag slipper ha massa drägg hängandes efter mig!

Jag undrar hur många gånger just det namnet har prytt rubriken.
Den här gången handlar det dock inte om att jag ska "sluta blogga". Idag berättar rubriken att jag gör min sista dag på det där slitjobbet. Skönt? Eh...ja.
Men jag är fortfarande tacksam, för utan det jobbet - ingen flytt till Stockholm.
Har ni för resten tänkt på att min blogg blivigt väldigt ytlig? Då ska jag be att få tala om för er; man blir som man umgås. Jag menar inte att mina vänner är det, men 70 % av befolkningen i den här stan (nu snackar vi innerstan) är ytliga. På tala om innerstan. Jag är så klockren!
Jag - Eh... jag bor i förorten.
Okänd kille på Caféet - Va? Duser inte ut som en förortstjej.. Mer specefikt tack.
Jag - Vasastan

Anywaaaay. Jag lovar. Jag ska bli bättre. Ni ska få ta del av mitt härliga skrivande. Och jag lovar, jag ska börja lägga in bilder. Men tills dess;

Sensual
Approachable
Nimble
Determinde
Romantic
Adorable

Tycker ni inte det stämmer in? Lite?

Igår var vi på förhandsvisning av We own the night, den har biopremiär den 18 januar,i och jag rekommenderar er att se den.
Men inte ens när man tar det lugnt och är nykter får man en lugn stund. Om jag skulle berätta allt som hänt mig skulle ni tro att jag ljuger. Men jag ljuger aldrig, speciellt inte här. Vad skulle jag få ut av det?
Det blev liv igår. Varför envisas Magnus att ringa mig? Va? Sluta. Jag vill inte.
Magnus - Vadå, så du vill bara ha mig om jag blir miljardär? Så miljonär duger inte? Alltså... jag kommer ju bli miljardär om ett halvår eller så...
Jag - Magnus, jag vill ha dig ändå. Det spelar ingen roll hur fet plånbok du har.
Magnus - Så bra.

NEJ! Det är inte bra någon jävla stans! Jag vill inte ha med dig att göra. Men jag känner så jävla mycket för dig. Men du har din Lina. Du har henne och är så jävla rädd att hon ska få reda på nåt! Det enda sättet att komma över dig är att inte ha någon kontakt med dig. Dock jävligt svårt. Speciellt nu när ni kommer synas mycket i media, men framörallt; att du ringer och jag inte kan motstå att svara. Måste jag verkligen byta nummer!?

Så, kära läsare, jag ska släppa en bok. Rubriken ovan tyder titeln. Jag ska dock inte utelämna hans namn, men ni vet vem han är.

Julia $ säger (18:18):

åhå, typ ett jobbrev?

Sandra säger (18:19):

Yes

Julia $ säger (18:21):

står det ungefär såhär? ;

"Mitt namn är Sandra Forsberg, men ingen kalllar mig egentligen för det. Alla kallar mig för 'sötis, snygging, snyggast' mm. Mina intressen består av shopping och dricka dyra drinkar. Att sola är inte heller fel. Jag har ingen pojkvän eftersom att jag fortfarande väntar på den med fetast plånbok. Därav får jag alltså höra att jag är känslomässigt störd, men det är jag ju inte, jag är bara smart. Min bästa vän heter julia och är grymt bra, faktiskt så är hon bäst. Hoppas jag får jobbet nu! pusssar / sandra forsberg"

Nyss skickat det till Gucci. Tror ni jag får jobb?

Jag har totalt tappat greppet. Jag vet inte längre vilken dag det är när jag vaknar. Onsdag? Fredag? Bäst att kolla agendan... Jaha, söndag alltså. Ja, men det förklarade varför det var fullt i tvättstugan hela dagen idag.
Från rent till smuts... har kört en tredagars, så igår blev det lugnt. Tror mina ben uppskattade det. Inte så att de klagar över alla mina höga skor, nej, de klagar över alla blåmärken jag lyckas få...
Jag funderar skarpt på att lägga in mig på rehab. Då kanske man kan komma tillbaka till det livet man en gång hade. Men när jag tänker efter; jag lever ett så underbart liv. Jag menar, jag har inte ens tid att sitta här och skriva ner om my fucking life. Eller jo, det har jag förvisso, men jag vill inte skryta.
Anywaaay. Han jag aldrig mer skulle nämna? Han kommer jag nämna nu. Huset i Los Angeles ska tydligen vara asstort. Ligger med usikt över hela Beverly Hills. Invigningen av deras projekt är 1 mars. Reklam ska tydligen gå på 3an och 5an. SÅ, kära läsare, när ni ser reklamen om detta tänk då på att det är den snubben som jag dejtat/legat/ätit - ja gjort allt med.
Tänk på det.
Då kanske det trillar ner en polett som klingar vilka framgångsrika människor jag umgås med i den här staden.
Fast jag börjar känna att Stockholm är för litet. Tur att vi blivit lovade att komma och hälsa på i huset i LA.

Darlings, ni vet han som jag aldrig mer skulle nämna?
Jag kom att tänka på ett citat som Charlotte i Sex and the city sa. Det tar hälften av den tiden man dejtat en kille att komma över honom. Om man ska tro på allt, vilket jag typ gör, kommer det ta tre månader att glömma honom. Så, i mars märks det om hon har rätt. Och hallå! Jag vet att det är en serie, men who cares?
Ikväll ska vi till caféet. Jag och mina Marc Jacobs är laddade. Idag, då jävlar! Ses vi i dimman? Antagligen inte, ni kommer väl inte in... nej förlåååt sötisar. Klart vi ses!
Love yaa! (eeh... årets lögn?)

Xoxo