sforsberg.blogg.se

 

Bortsett från surrande, flygande monster, så var vår lilla visit på stugan riktigt härlig. Kvalitetstid med familjen helt enkelt. 

 

Kände att det var på tiden för mig att ta mitt första dopp också, då jag i princip skämdes då tanken slog mig att det inte var gjort ännu. Vid halv tio fick jag med mig Elin och Amanda, så att jag kunde slänga mig i. Okej, vem försöker jag lura? Efter lite om och men tog jag stegen ner och till slut var hela jag doppad. Det börjar faktiskt att kännas som sommar nu också, äntligen. För att vara en glädjedödare kan jag meddela att faktiskt en fjärdedel av sommarlovet redan gått. Börjar jobba på måndag och efter det ska jag njuta till fullo den resterande delen av sommaren och ledigheten. 

 

Snart far vi och hämtar upp söten på bilden från hans fotbollsträning och sedan bär det av till mormor och morfars stuga där nästan hela familjen ska sova över. Det kommer att bli mysigt. Dagen har spenderats med Elin och Mathilda på stan, där jag inhandlade två par shorts. Vädret var även det på topp och allt jag kan säga - vilken härlig dag. 

 

 

Lite sol nu, tack.

 

 

 

 

 

Tänk om. Vad ifall jag hade gjort så. Vad ifall det inte hade hänt. Om jag inte hade gjort si eller så. Hur hade då saker ändrats och hur hade allt blivit?

Ibland så önskar man att livet var som en film. Att jag kan spola fram och tillbaka, pausa de ögonblick jag önskar varade längre eller kunna se min favoritscen spelas om och om igen. Nu är inte livet precis så, men jag kan ändå se vissa likheter.

När du sätter igång en film så har du chansen till att göra allt det ovanstående. Men hur mycket man än fipplar med filmen, så kommer fortfarande hela filmen att spelas. Även de delarna man helst skulle vilja radera. Du kan omöjligt spola tillbaka och omregissera den delen och förvänta dig ett lyckligare slut. Det är inte så det fungerar. Det enda sättet att undvika dessa är genom att hoppa till nästa scen eller att stänga av filmen. Men hur ska man veta vad man har missat om man hoppar över en scen? Och du vill väl veta vad som händer den resterande delen av filmen? Man kan väl inte ge upp se enkelt. För hur ska det någonsin kunna bli din favoritfilm om du inte sett allt den har att erbjuda. De där fina små replikerna som inte kommer förens vid slutet, som man har väntat på alldeles för länge, men när de väl kommer är de fortfarande lika fina.

I riktiga livet finns det foton, musik, meddelanden etc, som pausar tiden och tar oss tillbaka till några av våra favoritscener. Minnen från specifika händelser registreras i vår hjärna och på bilderna, och de ögonblicken kan omöjligt raderas eller omregisseras. Det som har hänt, har hänt och det är vi själva som bestämmer vare sig vi vill minnas eller inte. Vad jag tror är att allt händer av en anledning. Vissa saker kan vara svåra att förstå och saker kan komma som en chock, men kan ändå vara för det bästa. Små saker som inte stämde in med manuset, som var tvungen att tas bort. Man märker alltid inte av det själv, utan det är ett arbete för de profesionella att se för att få ut det man önskar av det. För tänk om vi själva var ansvariga och kunde ändra saker hur som helst. Då kanske inte slutet skulle bli lika lyckligt som det till en början var menat att bli. Med tur hade det kanske till och med hade blivit bättre. Det finns inget vi vet om framtiden eller vad som kunde ha varit. Det vi vet är att vi kan bara fortsätta leva precis som vanligt och ta saker och konsekvenser som de kommer. Linjerna i din handflata fanns redan vid födseln.

Tänk om. Tänk rätt.

 

 

 

 

Vädret har verkligen varit skiftande idag. Skymtade solen någon gång, men mestadels regn. Städade till i rummet ocg tränade lite, sen har jag bara tagit det lugnt. Nu är dock solen uppe och jag och Elin drar nog ner och badar när som helst. Likest och göra det, för måste ändå duscha sen. Kommer bli kallt, men jag överlever nog det med. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då var det officiellt över. Första året på naturprogrammet. Jag kan inte alls förstå att det jag väntat på i princip alla dagar detta skolår och det man fyllt upp med så många förväntningar faktiskt är här. Sommaren är kommen och jag ska inte till skolan varken idag, imorgon eller under de kommande drygt tio veckorna. Jag kan bara för mitt liv inte förstå att vi faktiskt är lediga och att jag inte alls ska till skolan på måndag. Sjukt. Jag har satt upp en lista på saker jag ska göra i sommar och mina förväntingar leder till den bästa sommaren någonsin. Jag ska försöka att tagga ner, för det är bättre att förvånas över hur bra allt blev än att älta över att man inte gjort saker som man skulle. Jag ska ta dagarna som de kommer och jag ska njuta av varenda sekund, men samtidigt så ska jag göra allt för att få den bästa sommaren. Avsparken blir toppen, då jag, pappa och Andreas far till Tunisien redan nu på fredag och jag längtar som jag vet inte vad!! Det ska bli så otroligt skönt att komma iväg, även om bara för en vecka, och bara sola, bada, shoppa och äta. Även skönt att komma hem till Piteå igen och imorgon bär det av en sista runda till Luleå för att ta hem de sista sakerna ur lägenheten. Jag är mest troligt så glad som jag kan bli just nu.