sforsberg.blogg.se

Precis som jag sa, så blev det inget inlägg igår utan satt och pluggade större delen av kvällen. Är ganska körd i skallen av allt jag lärt mig, vilket gör att det känns ännu skönare att meddela att mitt sista prov för ettan är nu bortgjort! Efter provet gick vi in till stan för att se Sohajba sjunga och hon var superduktig, fick till och med gåshud i hettan. Dessutom så fick jag en väldigt fin bränna av mitt linne, men jag klagar inte. Sommaren är här och det är huvudsaken. Kan inte annat än älska livet! ♥

 

 

 

Ännu ett år har passerat och nu tar jag klivet in i mitt artonde år på denna jord. Året som gått har nog varit det mest omtumlande året någonsin, med en hel del förändringar. Nya människor, nya platser, nya rutiner och nya upplevelser. Ett år tillbaka satt jag i TV-soffan, bänkad framför Eurovision Song Contest tillsammans med Elin, något som Sverige till och med kom att vinna. Vad jag mest kunde tänka på var vad jag inom den närmast kommande tiden hade framför mig. Det första var att jag skulle gå ut grundskolan.

 

Sammanfattningsvis så har det gångna året varit dramatisk, omskakande, oförutsägbart, spännande, lärorikt, konstigt och helt underbart. Människor jag växer ifrån och människor jag kommit allt närmre, få saker att ångra, men många minnen för livet. Det finns så mycket att säga, men inte nog med tid. Istället säger jag att det där är ett avslutat kapitel. Nu ser jag fram emot att skriva nästa. Jag ska skriva det med omsorg och det ska finnas kärlek i varenda mening. Med det kommer nya möjligheter och jag har med tiden chans att påverka vad som kommer att skrivas ned. Men när det väl ligger där, svart på vitt, går det ej att suddas ut. Ibland kan det vara ojämnheterna som i slutet binder ihop berättelsen, men du kommer aldrig att skriva en berättelse där du inte stannar upp och vill göra lite omfördelning i styckena eller rätta till det där lilla stavfelet. Jag har avgett ett löfte, till mig själv. Avslöjandet får du endast om du läser mellan raderna, för detta är inte något som kommer att skrivas ut i klartext. Men så vitt jag vet, så skrivs min historia fortfarande. 

 

Allt har sitt slut. Ännu en kurs i matte avklarad. Endast två, eventuellt tre, kvar innan jag tar studenten. Allt går fort nu. Om mindre än två veckor så har jag sommarlov och innan dess är det bara kursprov i kemi som hindrar mig från att koppla bort all hjärnkapacitet. Denna gång måste jag börja plugga i tid, annars kommer det aldrig att gå.

 

Hur som helst så sitter jag just nu och äter. Senare ikväll, närmare bestämt klockan halv nio är det träning och innan dess ska jag hinna med min dagliga rutin. Göra ingenting.

 

 

 

 

 

Då var det dags igen, Eurovision Song Contest. Förra året var det på min födelsedag, i år är det helgen innan.  Tänkte bara ifall att du vill veta. Ska se det tillsammans med Amanda och Mathilda, men frågan är bara om vi kommer orka se allt. Med det här fina vädret. Danmark och Norge är favorittippade, så vem vet? Kanske blir nordisk seger även detta år. Väldigt ointressant inlägg, men just nu är det bara en sak som är i mina tankar. Kommer jag dö om jag har jeans, eller ska jag satsa på shorts? Ännu ett i-landsproblem som dykt upp i min vardag.

 

 

 

Under en månads tid har jag suttit fast i en berg- och dalbana, även kallat mitt liv, med en konstant känsla av obehag djupt ner i magen. En känsla av att känna sig otillräcklig, men det är något jag vänjer mig vid. Jag lättas upp av alla fina stunder och jag ska inte låta något tynga ner mig på samma sätt igen. Jag vill kunna tro att jag fortfarande är den glada person som jag alltid varit. Jag vill kunna tro att inget har förändrats och allt kommer bli precis som förr. Kommer jag någonsin förstå? Kommer det någonsin bli lätt att se dig igen? Kommer vi någonsin kunna skratta tillsammans en sista gång? Kommer allt någonsin ta ett slut? Hoppet är min sista utväg och resten kan bara tiden utvisa. Kalla mig patetisk för att jag skriver texter som dessa, men förstå först hur jag känt mig. Jag kräver ingen medömkan, vad jag kräver är att jag får skriva det jag känner för att skriva.

 

Jag kan omöjligt se om jag vuxit som person den senaste månaden. Så fort jag tar ett ögonkast tillbaka känner jag hur jag blir svagare igen. Det må låta som en klyscha, men jag tror faktiskt att allt som hänt bara gjort mig starkare som person och att jag till viss del har mognat. Jag blickar framåt och jag SKA fortsätta vara den glada person jag alltid varit. Tiden ska inte rinna iväg framför mina ögon, utan jag ska komma ifatt och jag ska göra något bra av den. ☺

Idag börjar jag 12.35, så denna morgon har jag kunnat sova ut helt + tagit det lugnt. Börjar med nationellt prov i spanska, hörförståelse, efter det fysik och sedan slutar jag. Om jag räknat rätt så är det fjorton skoldagar kvar exklusive ormbergsmilen. Det är ju helt galet. Vi har snart sommarlov!!

 

Med hjälp utav vänner och familj finner ni bitarna och sätter ihop det till något som till synes liknar det  hjärta du hade och det börjar fyllas med kärlek. Men hur mycket ni än försöker, så är det en bit som saknas. För evigt har det satt spår och nu är där bara tomrum. Tomrum av en förlorad familjemedlem, ett djur eller att du tappat någon som du verkligen gillat. Eller älskat. Det finns plats för minnen som du förr eller senare lär dig att hantera. Hjärtat stärks med tiden av all kärlek du känner från din omgivning. Dina läppar får snart tillbaka det underbara leendet och du börjar hitta tillbaka till dig själv. Men då och då kommer du tillbaka till detta tomrum. Platsen i ditt liv och i ditt hjärta som någon fick, för att sedan dra sig ur.

Det kommer att komma och gå personer i ditt liv under hela din livstid. Människor du älskar och sånna som inte alls faller dig in. Ibland är det de som vi älskar och förespråkar mest som måste lämna oss tidigast. Det är så livet är, hårt och kanske inte alltid så rättvist. Hos dig och i ditt hjärta finns de alltid kvar. För de som en gång förtjänat det, kommer alltid att ha en speciell plats i ditt hjärta.

Egentligen så vet jag inte hur det är för dig, utan det är så jag känner.

 

 

Det blev bara en snabb tripp till Luleå den här gången. Okej, jag ska faktiskt tillbaka imorgon igen, men mamma skulle likaså hem och glömsk som jag är så glömde jag min skolväska inklusive datorn hemma igår och följde då med för att kunna plocka med dessa. Annars så är en måndag alltid en måndag, mer än så behöver jag inte få sagt. Feels good to be back in Pitetown though. Måste öva lite engelska inför nationella imorgon. Peace out.

 

Lite sommarvärme

Kom precis hem från en kväll med mina fabulösa vänner Amanda, Elin och Mathilda (ni äger). Vi startade hos Amanda, drog vidare till Hemmakväll för inhandlande av lite gott och sedan hamnade vi hos Elin. Vi har sjungit singstar som kungar, spelat en omgång buzz, ätit mycket, pratat och gjort en väldigt gullig lista över saker vi ska göra sommaren 2013. Just nu känner jag mig pigg och funderar hur jag ska gå till väga för att kunna somna så fort som möjligt. Slår väl säkert på någon film man redan sett femhundra gånger, det brukar fungera. 

 

 

Inte för att skryta men.. Det var faktiskt jag som sjöng, sorry Lunkan. 

 

Jag menar såklart nu inte att alla killar beter sig som idioter och inte heller att alla tjejer vet bättre, för så är det verkligen inte!! Läget kan vara precis tvärtom. Vi alla gör fel ibland, även jag. 

Varför är det egentligen vi använder smink? Skönhetsidealen som cirkulerar runt omkring oss eller är vi bara inte nöjda med oss själva? För att väcka intresse hos en potentiell framtida partner eller är det bara så att vi blir säkrare? För att det är roligt?

Jag tycker att det är en självklarhet att man ska kunna känna sig säker i sig själv, men för att det ska fungera måste man omge sig med människor man känner sig trygg med. En nedlåtande kommentar från någon kan tära så otroligt mycket på självförtroendet, även fast det är något personen inte menar så får det en ändå att tänka. När jag var tillsammans med mitt ex så sa en av hans vänner, min med, till mig: "Nu måste jag få vara ärlig. Bara för att du har kille nu så kan du inte sluta fixa dig". Där stod jag, osminkad, och visste inte alls hur jag skulle bemöta detta. Som om jag vore så avtändande osminkad och ingen skulle tycka om mig om jag inte hade rätt kläder och rätt smink. Jag vet inte hur han hade menat att det skulle låta, men det satte sig i minnet på mig även fast jag inte tog det så jätteseriöst. På det sättet är jag glad över att det var mig han sa det till och inte någon annan som hade tagit det hårt.

Men vad jag säger är bara. Take me as I am or don't take me at all. Jag ser ut som jag gör och om du inte gillar det så är det bara att titta bort. Jag kommer inte täcka för eller ändra något med mitt utseende för att göra dig nöjd. Bara mig själv.

 

Ursäkta för kvällshumorn, men varför ser man egentligen inte på lättsamma och barnsligt roliga filmer mer ofta? Nostalgiskt och min sanna humor. Underbart.

Har inte bakat på ett bra tag, utan har låtit det ansvaret glida över till pappa lite grann. Idag så var det kvinnorna i huset som åter tog plats i köket och det resulterade i cupcakes. Jag har aldrig tidigare provat på att göra det, men det var faktiskt enklare än vad jag trodde. Dessutom väldigt, väldigt gott. Nu ska jag inte göra  någonting alls, mättnaden har totalt tagit över min kropp.

 

 

 

I brist på annat så tänkte jag att jag kunde dela med mig lite om mig själv. Bara för att.

 

♥ Jag har svårt att öppna upp mig för nya människor, är ganska blyg. Om du lär känna mig och jag känner mig trygg i ditt sällskap, så kommer du att få se en helt annan person än från ditt första intryck. Jag kan vara väldigt "random", något som mina närmsta vänner vet mycket väl vad jag pratar om.

 

♥ Jag är nog för det mesta glad. Det är i alla fall så jag ser mig. Jag vet inte hur andra människor tycker, men det är fritt fram för dig att få din egen uppfattning så länge jag har en chans att påverka den.☺

 

♥ Mitt minne är väl ganska extremt. Åtminstonde vad gäller helt onödiga detaljer och fakta om personer och saker, vilket leder till att jag kan veta tusen saker om en människa medan denna inte ens vet mitt namn. Väldigt pinsamt vid vissa tillfällen kan jag tycka. MItt närminne däremot.. Helt uselt.

 

♥ Sist jag var hos en frisör var väl i sexan/sjuan. Jag tror att jag är för feg. Jag vill ha all kontroll och detsamma gäller mina ögonbryn, något bara jag får röra. Innan dess har jag alltid haft kort eller halvlångt hår, lite längre än nedanför axlarna om inte kortare. Hör och häpna.

 

♥ Jag har inte heller haft min naturliga hårfärg på så pass lång tid så att jag inte kommer ihåg hur den ser ut, men om jag skulle chansa så är det något precis samma som jag har nu. Färgade håret väldigt ofta förut och har haft allt från riktigt mörkt med skiftningar i rött, till nästan blont.

 

♥ Mina favoritlåtar är de som jag associerar med en speciell händelse eller tid i mitt liv och dessa kan jag lyssna på tusen gånger om. För att vara ärlig så behöver de inte ens vara speciellt bra, bara de betyder något. Gubben i lådan och Fallskärm är två av dessa låtar. 

 

♥ Sedan finns det lite övrig fakta. Jag har oftast en strumpa ut och in, är livrädd för (nästan) allt som flyger och jag är oordningsam. Har aldrig druckit alkohol, rökt eller snusat och har inga planer att göra det innan jag fyller 18. Finner ingen som helst anledning till att göra det, utan ser det bara som väldigt onödigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyx att få träffa min pingla Mathilda i mitten av veckan, då det vanligtvis dröjer minst en vecka innan vi ses. Vi har egentligen inget behov att hitta på en massa saker utan vi är otroligt lättroade i varandras närvaro, men dagen till ära så bestämde vi att lyxa till det med lyxshake. Lyxigt. Nu är det bäst att jag avslutar detta inlägg innan jag skriver "lyx" allt för många gånger.. Hade en trevlig kväll rakt igenom, men nu väntar sängen. Godnatt.

 

 

Jag gillar denna stad, det finns så mycket att komma hem till. "Det är hit man kommer när man kommer hem". Fast i skrivande stund så drömmer jag mig faktiskt iväg till varmare breddgrader. Vill bli brun och bara kunna njuta av sol och bad, inga bekymmer. Hakuna matata. Nog om det. Nu sitter jag hemma i Piteå efter en väldigt bra skoldag. Tacobuffé till lunch och ett underbart provresultat, vilket leder till att jag startar denna långhelg med humöret på topp! 

 

 

Om man bara kunde se konsekvenserna innan man utförde sina handlingar. Fått en tankeställare sådana dagar då man inte vad som är rätt eller fel, varken ut eller in, och man egentligen inte är sig själv. Sitter och tycker lite synd om mig själv, även fast jag vet att det var jag som gjorde fel, i hopp om att mina käraste vänner Ben & Jerry ska hjälpa mig att dämpa min ångest. Det finns hur som helst inget jag kan få ogjort och nu blickar jag framåt. Bara ett fåtal veckor till sommarlov. Det faktumet får mig att känna så stor lättnad och lycka, det gäller bara att behålla fokus nu när det gäller. Efter dessa kommande veckor kan jag med gott samvete säga att vi är välförtjänta ledigheten. Nu- Sova bort min förkylning och ladda upp inför långhelg!

 

Innan jag går längre tänker jag informera dig om vad du kommer att få läsa här.

Jag ska vara en sann inspirationskälla för de som väljer att ta samma väg i livet som jag.. Eller så är det bara så att jag bor ensam och detta kan vara ett bra sätt för mig att skriva av mig mina tankar om saker och ting. Tolka det som du vill, men om du inte vill ta del av mina personliga tankar och mitt ointressanta liv, med några få inslag av banbrytande händelser, så föreslår jag att du klickar vidare. Om du mot förmodan tyckte att det lät okej, så får du gärna kika in igen. Och igen. Jag lovar att göra mitt bästa!